Dance for apartment ingår i ett recidens under ICAF. Vi är fyra andra grupper som ingår i recidenset Imbali Visual Literacy, Favela Forca, Soft Touch Arts och Dance United. Alla dessa ska presenteras under De grote ICAF CIRC/US performance på söndag. Och det är mycket kvar ännu att uppleva, reflektera och vara med om. Dagarna är fullspäckade med föreställningar, workshops, seminarium, mingel och fantastisk mat.
Den dagen för ovanlighetens skull öste regnet och det blåste en massa. Alla dansarna började anlända. Charlene som var försenad berättade att det hade varit skottlossning på morgonen några kvarteer bort från där vi befann oss. Hon hade tagit bilen den morgonen och den stora vägen var avspärrad. Det blev oroligt, men inte för skottlossningens skull utan över hur deltagarna (publiken) skulle anlända i tid. Snacka om förskjutning av en vidrig händelse. Verkligheten såg och ser olika ut för olika men ändå lika människor i just den här stunden. Geografiskt så fanns vi i närheten men kontextmässigt så långt ifrån varandra så det gör ont i mig. Den här händelsen har satt djupa spår i mig. Och ett minne i min kropp.
Vi började i tid. Deltagarna blev insatta i deras roll som åskådare och dansarna började sin process. Det var en surrealistisk upplevelse eftersom dom som bor i lägenheten fortsatte att göra vardagliga sysslor (inget som ingick i processen). Kvinnan i familjen fortsatte att jobba på sin laptop med klassisk musik i bakgrunden. Dotterna som har brutit benet låg i soffan och läste en skvallertidning och mannen satt bredvid och allt detta under tiden dansarna och åskadarna gick omkring och rörde på sina kroppar, upplevde händelsen, dansen, dom och deras hem. Vi avslutade med ett samtal där dansarna delade med sig av deras erfarenhet och vi tog in deltagarna som avslutning. Folk gick hem och jag gick sist. Resultatet den dagen blev en stor upplevelse för oss. Imorgon drar vi igång igen.