Dagboksanteckningar
12 juni Dansfilm, sommarlov för arbetstagarna. Vi startar upp den 2 september.
13 maj – Jag kommer in till daglig verksamhet och tänker, nu är det sista föreställning för denna säsong. Jag möter Gun ev av arbetsledarna hon berättar för mig att det är sådant tryck och att personalen vill så gärna se den, hon frågar ifall det är ok att sätta in en extraföreställning, självklart! sådan framgång har vi på DV. Vi var med i tidningen Mitt i Botkyrka Salem från den 5 maj, press intresserar sig för det vi gör.
En av arbetstagarna hade fått ett anfall på morgonen, det är hon som jag ser har hittat nyanser i sina rörelser, men idag var hon frånvarande. Det får mig att reflektera över mitt liv och mina medarbetare. En tanke som uppstår är hur kunskap om dans sprider sig till flera utövare. Nya frågor uppstår. Tex, har dansen dramaturgi? Nej, skulle jag svara på den frågan, däremot finns det samarbeten, möten där människor med olika bakgrund kommer överens om arbetsformen, processen. Det förväntas en massa från dansen. Men dansen är inte förväntansfull, den är. Vi planerar för nästa säsong. Det ska bli givande att sätta sig in i filmvärlden då ska vi skapa dansfilm.
6 maj – Idag var det tredje gången sedan premiären av den långadansduken. Idag var det första gången som jag kunde se ett lugn infinna sig under hela föreställningen. Det var rörelser som sakta satt sig i kroppen. Björn är en stjärna likaså Petter, Mari, Tall och Nisse men alla är stjärnor, sades det bland handledarna. För mig är dessa människor dansare och det vet dom också om. Vi har fått resurser det gjorde mig trygg och lugn en stund. Osäkerheten som finns hos människor som inte jobbar med dans och svårigheten att förstå och att lägga vikt vid dansen är den största utmaningen för dessa och mig själv att förstå dessa människor. Dansen tillför något annat, och det där andra, kan vara skrämmande. Varför kan inte dansen stå för sig själv? Prioriteras för vad den är Varför behöver den förklaras? Vi firade dansens dag genom att dans i matsalen under en minut, vi skrattade och uppmannade varandra att fortsätta.
Att jobba med dans på dagligverksamhet och få känna ren glädje är det som får mig att vilja fortsätta. Idag var det lugnets dag. Får se vad som händer nästa onsdag. /Paloma
