Dagligverksamhet

Det har tagit tid att skriva det här avslutande kapitel och arbete med daglig verksamhet Hallunda. Med sorg lämnade jag vårt arbete ett arbete som hade växt fram sakta men säkert, där ett förtroende hade byggts upp och där resultatet blev en fantastisk dansföreställning Den långa dansduken. Föreställningen fick namnet eftersom en av arbetstagarna satt och stickade en halsduk under en danslektion och då tyckte vi att den skulle vara med, vilken idé!

Efter föreställningen skulle vi göra en dansfilm, men den fick jag aldrig göra. Det var en annan organisation som tog över teaterverksamheten.
Jag går vidare med större kraft och lärdom av ett gediget och förlösande arbete. Däremot saknar jag människorna som gjorde arbetet som skapade konsten och fortsätter idag att glädjas över det som teater och dans ger dem då jag träffar dom på gatan och dom berättar för mig vad som händer med deras konst.

Det som jag fick lära mig där var totalt överlägset allt som inte går att lära från vi som är ”normala”, vi som har byggt upp pedagogiken vi som tror oss kunna lära andra vi som tror oss kunna hjälpa människor att växa. Alla människor är lika brukar det hetta men vi är olika och det är vad som gör världen till en vackrare plats en plats där alla sorters människor kan skapa, jobba med väsentliga arbeten och få utrymme att göra sin konst.