Lite tankar och funderingar.
Jag har fastnat lite. Brudarna är så självsäkra nu, dom har ett sug föra att börja filma dom vill göra göra göra. Jag har kommit dom jätte nära, vi är kompisar nu haha. Men jag hade fastnat för att nu måste vi dansa och nu måste vi göra en koreografi. Hela förberedelse processen har varit lång, själva assimilationen, nu kommer ackommodationen, nu ska dom själva få komma på sin egen dans sina egna rörelser och det är dags att GÖRA dansfilmen, nu ä den fördig planerad. Jag hade fastant för att jag inte visste om jag skulle göra en koreografi till dom själv?dom kanske tycker att det är jobbigt att jag inte ”vet” vad vi ska göra. Jag måste blir säkrare i mig själv.
Innan vi går ut och filmar så måste vi ha satt en planerad komposition, det finns så många yttre faktorer, dom ska spela in i tunelbanan där det går förbi folk, kopmisar komemr komma förbi och titta folk kommer att undra vad dom gör, det är lätt att dom blir nervösa, därför vill jag att dom ska känna sig säkra i sin koreografi innan dom går ut… dom ska känna sig så själväskra i den att dom inte blir nervösa när andra tittar på.
Jag hade svårt att komma på hur jag skulle få ut material från dom, ibland möter man ett motstånd, för att dom inte vågar komma på steg eller rörelser. Jag fick hjälp av paloma och hon gav mig några verktyg som jag ska använda den här söndagen. Jags ka även komma på en egen del som jag ska lära dom för att stärka mig själv också. Sen ska vi sitta och planera tidsplanen tillsammans, jag vet hur lång tid det ska ta och så men dom måste vara medvetna om det för att det är deras dansfilm, dom ska få betsömma hur mkt dom vill repa och när dom anser sig själva vara färdiga
Peace out!